Idag kändes allt bara upp o ner.. Så fort jag satt på tåget kom allt. Varför ljög jag för dig om att jag inte var ledsen? Varför ser du allt även om jag sitter o skrattar o försöker vara glad.. Jag vänder mig själv upp o ner.. Vill bara gråta o vakna upp o inse att detta är en dröm. En dröm att jag mår såhär , en dröm om hur allt känns i mig. Jag vill vara glad, jag vill kunna le även om allt är svårt! Det är inte svårt att gömma hur man mår, men att inte känna den vuxna kärleken man har till sina föräldrar suger.. Jag vill inget annat än att kunna prata med någon , någon som förstår mig. Jag har mina syskon, jag har mina vänner.. Men jag har ingen far o inte heller någon mamma.. Min mamma kan jag prata till hur mycket jag vill, men får aldrig något svar...

Jag försöker vara glad o må bra. O en dag är det väl även min tur, jag älskar er! Jag älskar dom jag har i mitt liv..


Aja, helt kluddigt inlägg eftersom jag skriver från mobilen.. Men var bara tvungen lite...


Jag saknar dig min finaste mamma.. ❤